Sitter här själv, med lugna favoriter i öronen, ett skrivblock, kaffe och cigg, och skrivet ner mina tankar. Vissa av dom iaf.

Jag har sedan länge slutat ha ork för vänner, fest, sociala sammanhang och att vara den där hurtiga, glada tjejen som lever bara när hon har flera tjejkompisar som hon träffar var å varannan dag. Jag ÄR glad å pigg, både på jobbet och när jag slappnar av efteråt med min "familj" och under träning.

Jag är inte deppig, eller ointresserad, jag orkar bara inte. En dag med arbete, hund, träning och tid med Kenny (som jag värdesätter som en självklarhet) tar all tid. Och sen är inte mitt liv helt okomplicerat, jag tänker inte skriva några konkreta detaljer, det är privat, men sånt tar energi av en.

Jag vet att jag borde vårda mina vänförhållande bättre, men jag hoppas att dom jag har förstår och inte dömer mig. Jag måste lära mig att prioritera bättre, jag känner själv att även om min vardag innebär fullt upp, så borde jag bryta av den lite oftare, som att unna mig och en vän en fikastund eller bara lite tid. Jag tänker speciellt på en person, jag hoppas hon vet, men även andra personer som jag tycker om och värdesätter.

Jag ska ta tag i det här, och bli bättre :-)

Hade mycket annat i huvudet, men då blir det så långt och nötigt det här inlägget, jag gillar inte själv att läsa såna.

Ska ut å åka lite nu, med dotra och mamma. C ya!