God morgon!

 

Ja, jag brukar inte vilja vara för privat, men har nog blivit det senaste tiden ändå. Detta beror på att jag och Mathias, Sagas pappa, har lämnat varandra.

Det var ett hårt beslut, och mitt hjärta hoppar upp och ner i bröstet, men i längden tror jag det är rätt.

Att jag älskar honom finns inga tvivel på, men det krävs så mycket mer. Jag ser åren flyga förbi, och känner att jag bara står och stampar.

Jag hade en "plan" om hur livet skulle te sig, och det mesta skulle inträffa medans jag har en 2:a som första siffra i åldern, och min underbara lilla flicka har jag, eller vi, åstakommit och det är jag så glad för =)

 

Jag ångrar ingenting, jag glädjs åt dessa nästan 9 år med honom. Han har gett mig så mycket, och även om vi inte kommer vara ett par, så kommer han alltid vara en del av mitt liv, och jag önskar inget annat <3

Jag ser detta som en nystart, en chans att bygga en ny plan för mitt liv. Jag får väl satsa på allt som skulle komma med en 2:a först, fast med en 3:a ist ;P

 

The fairytale is maybe over, but you are forever into my heart