Ligger i sängen och ska till å sova strax, inväntar den sega mannen i hushållet bara :-)

Helgen har varit soft. Jobbade sex timmar igår och var på stan ett tag och åt kinamat och strosade runt. Tog en fika med K efter jobbet.

Idag har vi tränat och ätit mongolisk buffé, underbart gott!

Ska börja träna kontinuerligt, men lyssna på kroppen så jag inte blir sjuk igen. Trivs inte något vidare bra med mig själv just nu. Det var så länge sen jag kunde träna på riktigt! Allt känns slappt och hängigt :-( Men men, inget som inte går att råda bot på! Ska trax bära upp mina kläder med stolthet igen ;-)

Längtar sååå tills vi flyttar och bor i stan. Hoppas allt håller och inget ändras eller skiter sig nu dom knappa 2 veckor som är kvar.

Gosar med Frankie i sängen just nu, tar det lugnt innan gubben slutar och jag ska möta upp honom :-)

Sitter på den urtråkiga bussen till stan. Lämnat mitt hjärta i t-sjö och är på väg hem till stan. Träsmak i röven har jag. #rastlös

Är hos mamma nu med Saga. Vi ska fixa negerbollar och har varit ute i det vackra, kalla vädret idag.

Än så länge har jag haft en riktigt soft dag. Lite sovmorgon, började sen med en promenad med min vän Lisa och Frankie, åt frukost i lugn o ro till en film och sen gick jag ner på stan en runda.

Besökt gubben på jobbet, strosat i affärer, hämtat ut en gammal kär bok på biblioteket och nu sitter jag i godan ro på ett litet, hemtrevligt café som ligger på vägen hem =)

 

Arbetade lång dag igår och sen i morgon och kortare dag på fredag, och sen åker jag hem till min mamma och lilla flicka! Känns som en evighet sen jag kramade om min Saga. Men det är nog för att det har hänt så mycket sen jag träffade henne sist.

Ser fram emot arbetet i morgon, eftersom det innefattar stall och hästar, och det ska bli tokmysigt att bara stå brevid en häst igen (ni vet jag har varit en riktigt inbiten hästtjej i hela mitt liv upp till kanske 20-års ålder, med flera egna hästar, stall hela dagarna och drömde om att bli en galet duktig westernryttare). Det var inte så mycket hoppning eller dressyr för min del, utan westernridning och natural horsemanship, och den senaste tiden har jag faktiskt saknat allt det. Tyvärr är det hemskt svårt att hitta riktiga westerninriktade ridstall, det är nästan något man måste skaffa sig själv. Men i vilket fall ska jag komma hem i morgon kväll och lukta häst! Mys =)

 

Ikväll ska jag faktiskt till gymmet, det ska bli kul, för det är oxå något jag saknar, att vara igång och ha träningen på "dagsschemat". Fortfarande ska jag ta det lugnt (till mitten av feb) men lite core och trappmaskin ska det bli iaf, bara så det KÄNNS bättre.

Nu ska jag öppna min bok, tog en som jag läst för länge sen, som är en triologi om våra asagudar. Ska ta upp mitt läsande igen tänkte jag, nu när Kenny jobbar mer än mig så kan jag få ro mina lediga dagar att läsa. Det är en omställning att inte ha honom brevid mig hela tiden, haha, men det har faktiskt varit så de senaste 8 månaderna. Vi har följts åt i allt! Detta är säkert nyttigt för oss, att leva lite klassiskt svenssonliv, inte för mycket bara, då tenderar det att bli, jaa, skittrist!

 

Så har jag gjort många mornar. Jag har en förmåga att vilja "korta av" dagarna så mycket jag kan när jag inte har något att se fram emot, och jag har inte haft så mycket. Livet har varit minst sagt motsträvigt, och till slut orkar man inte kämpa emot längre. 

Det är då man behöver den där rösten, som säger åt en vad man måste göra för att råda bot på sitt beteende och mående.

Någon som säger - fixa det här, gör vad du kan för att inte förlora det lilla du har!

Jag fick dom orden, och det blir en väckarklocka. De flesta gånger vid för mycket motgångar har jag alltid klarat mig, inte tillåtit mig att "ge upp". Göra vad jag kan med det jag har.

Men jag är bara människa, och när huvudet blir tungt och mörkt så drabbar det allt, min fysik, mitt sociala och antagligen min blotta närvaro.

Det handlar nu om en, kanske två månader tills allt är på plats, livet. Fram till dess, ska jag hålla mig själv uppe. Det sker bara positiva saker framöver!

 

Jag har varit i Uppsala i en vecka, och nu drar mitt jobb igång på riktigt, vilket jag verkligen ser fram emot. Jag har fått rum i en jätte stor och fin lägenhet väldigt centralt i stan, vid ån. Det blir inflytt i början av februari, och det känns otroligt bra!

Det kommer vara kul att ta hit Saga, återuppta kontakt med vänner jag haft förr (dom jag verkligen VILL ha kontakt med dvs).

I helgen var jag barnfri, och jag och Kenny bara tog det lugnt och gjorde vad vi hade lust med. Tog lång promenad med Frankie, besökte typiska turistmål i stan, fikade på proppfulla men mysiga caféer.

Jag älskar caféerna här, det finns ett för varje humör och sinnesstämning. Sitter på ett nu och skriver, och ser hur det droppar in fler å fler (det var i princip tomt när jag kom hit).

 

Mina tidigare förhållanden har inte varit med någon "café-mys-kille" direkt, och det är jag så glad över nu, att jag har någon jag kan sitta med länge, länge. Oftast blir jag rastlös före honom. Det är så mycket jag uppskattar med mitt liv, och med min pojkvän, och det är något jag ibland måste påminna mig själv om, när allt annat går emot mig.

Men jag är här nu, där jag alltid velat vara, jag har fått ett toppenjobb, har en fantastisk liten dotter som växer och börjar bli en förståndig tjej, en man som bryr sig om mig och en mamma som ställer upp med alla dom medel hon kan (och ibland inte kan).

 

Sånt här låg jag och funderade på i morse, och dom tankarna är så mycket mer uppmuntrande än dom jag beskrev i början. 

 

 

 

I all hast fick vi tag på en lägenhet under januari i Uppsala, och i fredags vart jag anställd som personlig assistent här i stan, så i söndags packade vi väskor, djur och madrass och flyttade tillfälligt in i en lägenhet vi inte ens kollat på.

 

Igår var jag och träffade mina nya kollegor och familjen och jag tycker allt känns jätte bra! På torsdag ska jag kolla in ett rum väldigt centralt i stan och känns allt rätt där så tar jag det och kommer bo där fr.o.m frebruari. Det ska bli intressant att dela lägenhet med någon, men då har jag iaf någonstans att bo medans jag letar en helt egen =)

 

Äntligen har jag, och vi, brutit oss loss. Jag kom till Gävle, och staden i sig är mysig, men jag provade lyckan där, och den fanns inte, och det är i Uppsala jag velat bo i alla år. En omväg vart det, men jag har lärt mig en hel del, både om mig själv och om mitt förhållande. Vi har fått många prövningar i livet, och jag vet att jag är stark, och då och då har K hjälpt mig behålla styrkan.

Men nu är jag på rätt väg, det känner jag =)

 

Jag har bl.a lämnat in uppsägningen av min lgh till gavlegårdarna, så om två månader är det utflyttning från Gävle som gäller. Hoppas hitta ett rum i Uppsala snabbt nu ;-)