Några sanningar...
....om mig.
# Jag bryr mig otroligt mycket om de personer som ligger mig närmast hjärtat, resten, har jag lärt mig den hårda vägen att totalt ignorera när de har problem, är ledsna, behöver hjälp osv. Jag har ofta varit dumsnäll, och det har straffat mig själv i slutändan.
Så inom mig har det vaknat en liten bitch som jag tänker behålla.
# Jag är sjukt dålig på pengar, erkänner, men när jag har dom ska dom spenderas! Right?
# Jag är aldrig helt tillfreds med mitt yttre.
# Jag beundrar dom som har accepterat sig själva och är nöjda med det. Jag själv, funderar ofta över mig själv, mitt betéende, hur folk uppfattar mig osv. Visserligen får negativ kritik mig att argt höja näsan och envist fortsätta vara mig själv. Är det en sorts acceptas ändå?
# Jag kan ofta känna att mitt liv har levts utan mig, vart var jag? För många beslut som gjort att jag sitter där jag sitter idag, känns i efterhand väldigt dumma. Lätt att vara efterklok.
# Jag önskar att jag hade en egen familj att umgås med. Att allt från början varit annorlunda.
# Trots alla dessa tankar, känslor och funderingar, så är jag ändå jävligt nöjd med att vara den jag är.
Efter allt som gåtts igenom, under hela mitt liv, hade jag kunnat vara en helt annan människa idag.
# Jag har fått höra av de som känner mig, att jag lätt kan bli kall och hård, och stänga av mina känslor, men så är det inte. Dom har rätt när dom säger att jag lätt gör det, men då är det ofta sanna reaktioner. Jag kan inte bara "stänga av" och ignorera de verkliga känslorna, utan när jag blir kall, så är det 100% äkta. Då känner jag ofta förakt, och ibland t.o.m hat.
Många, många gånger har jag önskat att jag KAN stänga av när jag vill, när det passar. Men det kan jag inte. Jag är en riktig känslomänniska, och mina känslor syns, och jag ger utlopp för dom, alltid. På gott och ont.
# Jag älskar kaffe, vin och mina ciggaretter (för att vara ärlig om negativa hälsoaspekter, hehe)
# Jag älskar att vara aktiv, att sällan sitta stilla, att mysa med min kärlek, att känna att jag är "the one", att vara en del av ett stort sällskap, att gosa med min dotter på våra fredagsmys-kvällar, att försvinna i mig själv i ett folkhav, på ett dansgolv till dunkande musik.Såna saker får mig att leva, det är mitt mål inför varje ledighet.
Som ni vet, är jag en väldigt "delad" person. Jag har inte hittat min typiska livstil än, och det vill jag inte heller. Jag vill inte fasta i det ena eller det andra. Jag vill ha ALLT! Och allt ska jag ha... C ya
Spelat, Myst och Shoppat
Varje gång jag spenderar några dagar med Kenny "glömmer" jag verkligheten, förutom då den envist tränger sig på, men annars har jag det så lugnt och skönt. Vi hinner med att göra en massa saker, och tiden tycks aldrig räcka till för allt vi har tänk göra, hehe.
Men i det stora hela har vi myst, lagat mat, gymmat, spelat kort, biljard, bowlat, tagit en heldag i Gävle där vi handlade lite smått och gott, bl.a varsin one-pice (som jag alltid lovat mig själv att ALDRIG köpa) och nu när den väl är på så vet jag inte hur jag ska få av den :-P
Vi har umgåtts med grabbarna (Patrick, Olle och Sebbe), men tagit gott om tid för oss själva med. Vi har vart med Saga här hemma hos mig, och det var väldigt mysigt för mig att få vara med dom bägge samtidigt, det betydde mycket <3
Idag pussade jag dock min bubbe hej då, tog tåget från söderhamn (vi åkte dit i söndags), mellanlandade i Uppsala och införskaffade min kursbok, landade i t-sjö och hämtade min lilla groda på dagis. Nu ligger hon, och jag har skummat igenom kursplanen. Känner mig helt slut i huvudet så ska till o sova strax. Sömnbristen gör sig alltid påmind efter några dagar med K, hehe, men varför sova när det finns så mycket annat att göra? Har garanterat fått mig mitt livs bästa massage bl.a ;-)
Nu har jag dock en del verklighet att ta tag i, med start i morgon.
C Yaa!
Träningen
Hejsan.
Nu har jag ju äntligen sen några veckor innan jul kommit igång seriöst med träningen igen, och det känns kanon. Framför allt så tycker jag att det är riktigt KUL, och det är nog en förutsättning för att man ska fortsätta nöta på på ett gym.
Jag lägger mycket fokus på konditionsträning, mest löpning, och är inte ute after att bygga några "bulliga" muskler, utan mera slimmade, långa. Ska rikta in mig på mycket ben/rumpa och rygg. Mina knän har ju spökat förr när jag har försökt mig på att jogga, men nu använder jag knäskydd, och har nog bättre skor den här gången. Ibland har det knixat och knäppt i knäna, men jag får inte alls ont nu =)
Igår vart det enbart löpning, varierande hastigheter i 30 minuter, och tog mig 4,8 km, vilket jag var jätte nöjd med. Ska ju påpeka att jag är rökare, men jag märker att min lungkapacitet har förbättrats avsevärt nu, det ger mig NÄSTAN pepp att prova sluta röka, bara för att se skillnaden ;)
Idag vart det mage (endast sit-ups på lutande bänk, 100 st, hälften snea), och sen rumpa/ben och rygg. Den sista övningen, raka marklyft gick riktigt bra, tills jag la på ytterligare vikter på stången, och tvärsträckte ena baksidan av låret! Linkade hem som en gammal kärring, haha. Ska lägga mig i ett hett bad nu, mjuka upp musklerna lite.
Min lilla PT-Kenny ska hjälpa mig i helgen att lägga upp ett bra 3-dagars schema, för att arbeta igenom hela kroppen under en vecka. Den stackarn får stå ut med många dumma frågor från mig, hehe, men jag gissar att han är van ;-)
Min budget hindrar mig lite från att äta exemplariskt, men det jag äter under en dag försöker jag göra så nyttigt och proteinrikt som möjligt. Jag är ju en riktig sucker för lax, men som sagt: Budget.
Kesellas smaksatta är godisgoda, och innehåller mycket protein. Såg att dom gjort en större burk nu, med x-tra mycket protein i, men kostade rätt mycket, och ska man köpa tre fyra såna i veckan blir det pengar, så jag nöjer mig med hallonsmaken =) Dom äter jag oftast efter träning, eller som mellanmål på e.m.
Men nu ska jag som sagt bada, och sen blir det lite finplock här hemma, och sen vet jag inte. Bylsar på mig massa kläder, drar på mig rånarluvan och tar en promenad kanske :)
C ya!
"Man vet inte vad man har....
...... förens det är borta" "Bonden saknar inte kon förens båset är tomt".
Det är nog ett utav det sannaste ordspråken. Man tänker inte alls på det, förens man mist det. Det betyder (enligt mig) att alla borde lära sig att uppskatta det dom har, om det är värt att uppskattas.
Lyssna på den "nya hiten" Let Her Go" av Passenger T.ex, en väldigt klok text.
Det handlar inte nödvändigtvis om förhållanden. Utan om det mesta. Som vänskap, arbete, pengar på kontot, en frisk kropp, ett friskt psyke, mat på bordet.
Ta INGET för givet, för det gör lätt folk. Dom som inte upplevt något annat. Dom som lätt kan säga: Bara jag har min familj så är det allt som betyder något.
Tro mig, så är det inte. Varesig man har det gott ställt ekonomiskt, har ett fantastiskt förhållande, eller är omgiven av ett dussin trogna vänner, så ta inget för givet!
Vårda det du har, för det är lättare förlorat än du kan ana... <3
Kloka Ord
Have a nice day ;-)
Måndag 21 Jan
Morrn morrn!
Kurar i soffan, fullt påpälsad och med tjock filt runt mig, eftersom min lgh är bokstavligen snorkall! Hatar när kylan börjar krypa in, då kan man inte skydda sig på nått sätt.
Inatt sov jag med fleeche-filt närmast kroppen, tjockt täcke och överkast (t-shirt och ullsockor på) och vaknade blöt av svett, men så fort täcket kastades av började jag hacka tänder :-/ Saga å andra sidan, som måste ha lava rinnande i ådrorna struttar runt här i enbart strumpor, knäppskalle.
Igår, när jag hade publicerat det senaste inlägget kom jag på mig själv att bloggen har blivit ganska... nedstämd på senaste tiden. Tänkte då att jag ska börja uppdatera lite oftare igen, så det inte bara blir dessa "grubblartankar" som syns här. På kvällen fick jag det dessutom påpekat för mig ( på ett rätt negativt sätt) och det var lustigt att det kom just igår, då jag själv tänkt tanken. "När man tänker på trollen"...
Jag är inte nedstämd, men har haft en ganska turbulent period i mitt liv nu, med många förändringar, försök att omplanera mitt liv (och är lite virrig på just den frågan), och mitt i alla tankar har jag faktiskt en väldigt fin känsla, att jag är kär =) Jag är upprymd och nyfiken och ser fram emot framtiden, för jag har verkligen ingen aning om hur den ser ut.
Jag har under ett tag framöver iaf "tryggat" min ekonomiska sits, med tanke på att jag har tagit helstudielån, och kommer ta några ströpass på jobbet här och där, och det är den enda trygghet jag behöver egentligen, annars känner jag ingen direkt panik över att resten är en enda snurrande röra i mitt huvud, det löser sig =)
Jag arbetar denna vecka ut, t.o.m fredag, och sen har jag inte åtagit mig fler pass, eftersom studierna är planerade att dra igång mån den 28:e.
På fredag efter jobbet åker jag in till stan, möter upp Kenny =) och sen tillbringar vi helgen hemma hos mig, och sen tänkte jag åka med honom till söderhamn ett par dagar. Har blivit väldigt lång tid nu sen sist vi sågs, i början av januari, och det har varit tråkigt, för efter ett tag har jag mer behov än att bara höra hans röst via telefonen. Speciellt nu, i denna kyla som råder, behöver jag hans ständigt heta kropp att kura emot ;) Miss ya beijbii <3
Anpassa sig
Är på väg till arbetet, sov risigt som fan, så det blir nog en lång dag.
Vaknade i morse med ett meddelande på telefonen, som gjorde mig besvärad och irriterad.
Det är så svårt när man måste anpassa sig, hela hela tiden, så det ska passa alla runtom mig.
Ge mig en enda vecka, där jag får vara helt självisk och inte behöva tänka på NÅGON förutom mig själv.
Nu består varje dag av att se till att alla runtom blir nöjda, att mitt schema ska matcha alla andras.
Jag tycker inte synd om mig själv, för så här har nog de flesta människor, men jag är less på det. Alla runtom ska vara nöjda! Nu fan vill jag bli nöjd!
Varför Så Viktigt?
"God Morgon".
Klockan är snart ett på dagen, men jag sitter här hemma i min morgonrock, med mitt kaffe och har det alldeles tyst runtom mig.
Det som hörs är springet från barnfötter i lägenheten över mig. Det får mig att sakna min dotter.
Ute är det tydligen -20 grader. Jag behöver inte kolla på temometern för att veta det, det räcker att kolla på facebook. Så fort det är något utöver det "vanliga" så är det de enda statusuppdateringarna man ser. Jag skulle oxå kunna skriva "Åh fy fan, vad kallt det är ute!", men eftersom ca 30 pers i min vänlista redan gjort det, så är det onödigt =)
Det stör mig inte, inte ett dugg, att det tjatas och gnabbas och gnatas på fb. Det är en sån sida. Det som stör mig, är folk som påpekar det, och gnäller över det.
Alla sociala sidor har ett syfte, och det som var tanken från början, att kunna ha kontakt med folk, hitta gamla vänner, hitta nya vänner kunna vara "med" fast man är ensam, det syftet har förvandlats till ett Se mig/ hör mig-syfte.
Om jag får vara helt ärlig, så önskar jag att fb (t.ex) aldrig funnits. Man ser saker, läser saker, som man inte vill se. Men som alla andra, kan jag inte låta bli att titta. Jag är också där, på bilder, med texter, sånt som är jätte kul för stunden att visa upp. Människan har ett bekräftelsebehov, vad den än påstår, och det är alla dessa sociala sidor gjorda för. Inte för att få vänner. Det är bara bullshit, nått som låter bättre.
Grejen är den, vad jag vill komma fram till, är att jag frivilligt är en av alla andra. Att få den där offentliga bekräftelsen har blivit lika viktigt även för mig, för finns det inte på facebook, då finns det helt enkelt inte alls. Och det är så FEL. Vad hände med privatlivet? Vad hände med bara jag själv vet om det så är det allt som räknas?
Nej då, vet jag om det, då måste resten av världen också veta om det. Jag blir så sur över att jag fallit i samma "fälla". Blir sur över att en 9-årig flicka behöver stå framför spegeln och posa framför kameran för att få till det perfekta "sexiga" kortet att lägga ut för sina vänner. Det är samma mentalite oavsett ålder. En storbystad kvinna med på tok för lite kläder och för mycket smink/hår/naglar visar upp sig själv offentligt, och strax intill, på inlägget nedanför kommer en bild på den här lilla flickan som försöker uppnå samma bekräftelse...
Jäklar vad jag svajar i mina tankar nu... Mitt första syfte med det här inlägget försvann helt. Nu vart det enbart ett missnöje mot fb, haha, och det var inte riktigt meningen. Egentligen är det ett missnöje mot ALLA liknande sidor, och ett missnöje mot mig själv, som är med, som tittar, som lägger upp, som stör mig, som är precis som alla andra.
Kan det inte bara räcka med att höra orden: "Jag älskar dig" eller "Du ser jätte bra ut", från någon man håller av eller älskar? Måste man söka ytterligare bekräftelse på det?
Suck, världen har blivit allt för ytlig, och jag är en del utav den.
allmänt dravvel
God dagens!
Här har det varit sjukstuga senaste dygnet, enbart för mig :-/ Är det något jag är riktigt dålig på, så är det att vara sjuk. Jag blir så rastlös, och att känna att dagen bara försvinner till ingenting gör mig deprimerad.
Igår låg jag i princip i soffan från morgon till natt. Två filmer glodde jag på, Gone och Burlesque, båda väldigt bra. Klämde en låda toffifee och en toblerone och ett x antal glas cola.
Jösses vad jag saknar gymmet, men friskskrev mig till jobbet så jag ska jobba fredag kväll, och vill inte riskera att dra igång för tidigt så jag väcker infektionen i kroppen igen.
Men på lördag blir det som vanligt igen, det är min olan =)
Snälla K har underhållit mig på sitt lilla vis, där uppifrån Söderhamn, och utan de timslånga samtalen med honom hade jag nog klättrat i taket nu, hehe, men om ett par timmar ska jag hämta hem Grodan från dagis, så kvällen blir mys (om hon inte överger mig för Elvin dvs).
Jag är inge bra på det där med distansförhållanden. Jag tycker inte om att gå runt och sakna hela tiden. Ok om det bara är några dagar, men när det blir veckor, då blir jag nedstämd.
Planen är att det blir bättre snart, och jag hoppas allt går som det ska, det behövs =)
Tänker snart röva hit honom till min lilla håla, man lär ju få uppleva t-sjö någon gång under sitt liv. Någon gång och aldrig mer, haha. Sommaren är väl egentligen den bästa tiden här, med östa och stranden, kanotpaddling och annat mys. Men nu är det snö, och då finns ju alltid pulkaåkning ;-) Yyeeyyy!
Nä, nu ska jag ut i ovädret, köpa cigg och middag. En tråkig update vart det nu, men jag har inte vart någe inspirerad att skriva de senaste dagarna. Jag behöver att det händer nått i vardagen för att jag ska få ideér. Nu har det stått stilla, och jag blir idélös.
C ya later!
Dax igen
I slutet av månaden ska jag börja läsa in lite ströämnen, på distans. Fram till mitten av juli blir det sammanlagt sex ämnen jag läst in.
Inte förens till hösten ska jag läsa till behandlingsassistent, vilket känns som en väg i rätt riktning, yrkesmässigt.
Jag har tröttnat lite på äldrevården, och med tanke på att så många utbildar sig till USK så känns min utbildning bara som en i en stor mängd.
Arbeta lite mer psykologiskt kan nog vara bra för mig. Men det ligger långt fram i tiden.
Nu är jag bara tacksam att jag tagit tag i nånting och ska köra på det.
Nästa steg blir boende, men med tankte på Saga kan jag inte bara planlöst flytta till ett ställe, inse att det inte passade mig och flytta igen.
Vore det bara jag, då skulle jag utan att tveka göra det. För det finns ingenting som hindrar, eller hejdar mig. Jag sörjer ingen och kan lämna allt!
Men det var om läget var annorlunda. Min lilla groda finns här, och det ger mig en utmaning. Visst, inget behöver vara för evigt, bara för en flytt, men det kan vara bra att ha en anledning, mer än att JAG vill röra på mig :-)
Sånt löser sig.
Vi har haft en mysdag iaf, jag och mini me, med ett möte för att fixa alla papper till kurser och CSN, och sen pizza, bad med vin (dock inte ihop. Till skillnad från många så hatar jag att bada ihop med mitt barn. Bad är MITT avslappningsknep) och sen kurat i soffan med en film. I säng i tid ikväll, för i morgon vankas dagislämning, träning och jobb.
Skönt med en fullplanerad dag, faktiskt.
Ibland känns livet omöjligt och hopplöst, och även den starkaste kan fundera över meningen.
Men viktigt att tänka på, speciellt för mig, är att inte glömma dom små stunderna, då man kände hopp och glädje. För dom stunderna är en stor del av den du är, och något gott fick man garanterat ut av dom. Tänk tillbaka, minns.
Thoughts
Sitter just nu, denna lördagkväll, i mitt kök, i min soffa, och lyssnar på... Faith Hill. Jag brukar aldrig lyssna på henne, och vet inte hur jag kom att ens tänka på hennes musik ikväll, men nu känner jag att den passar perfekt.
Jag har ett konstigt lugn, i huvudet. Men i bröstet och magen pågår ett kaotiskt krig. Kommer att tänka på en helt urflippad zombiefilm, där det slits och slaffsas för fullt.
Jag har hamnat i någon slags "kris" i mitt liv. Fast samtidigt vet jag inte om det kan kallas det heller. Jag har tillåtit mig att verkligen, verkligen känna. Det är skitjobbigt, ärligt talat. För jag tycker inte om det jag känner.
Jag har börjat ifrågasatt alla mina val jag hittills tagit i mitt liv.
Allt det "obligatoriska", som de flesta strävar efter, familj, hus, barn, bil, hund, mån-fredag jobb... allt det där hade jag.
Vi hade nog alla de vanliga problemen som också tillkommer, ekonomin, tiden tillsammans, tiden till vänner.
Men en dag fick jag ett ryck. Jag hade aldrig fått chansen att verkligen flytta hemifrån! Stå på helt egna ben, så jag tog en lägenhet. En stor etta, till mig och min då 2-åriga dotter. Meddelade mitt beslut till sambon, och flyttade.
Två månader senare var det slut på vårat 5 års långa förhållande, och ytterligare fyra månader senare hade vi fått huset sålt.
Ett och ett halvt år levde jag det "ljuva" singellivet. Provade på saker, härjade runt, levde extremt ytligt, var mamma på 80% av tiden, och knäpp, regellös tonåring på de resterande 20%. Jag lärde känna nya människor, en del som bara varande för ngr månader, veckor, dagar eller nätter.
Jag tyckte inte om den människa jag hade blivit, men jag tyckte inte om det livet jag levt tidigare heller. Jag visste inte om det fanns något mellanting.
Jag och min förra vart tillsammans igen. Under det dryga året "ifrån" varandra hade vi lallat av och på hur många ggr som helst. Men det hade kommit in så många nya människor i vårt liv då. Jag stod inte ut med tanken på att jag rullade runt i samma lakan som han och en, två, tre andra kvinnor redan rullat runt i.
Jag försökte, men klarade det inte. Till slut bestämde vi oss iaf för att vara "på", men gropen var redan grävd, och den gick inte att fylla igen, hur mycket vi än ansträngde oss... 9 år fick vi ihop, till slut, och jag undrar, vart tog tiden vägen?? På ett sätt känner jag mig fortfarande som den ledsna 18-åringen jag var när vi träffades, men på ett annat sätt känns det som en svunnen tid, en bok jag läst. Jag har lärt mig mycket av dessa år, framför allt om mig själv. Jag vet hur jag reagerar på saker o ting, när jag blir osäker och tvivlande, när jag kan komma att känna trygghet och tillfredsställelse. Sånt vet jag nu redan på förhand.
Just nu tänker jag på alla jag känner, hur vissa antagligen festar, förlorar sig i alkoholens värld, och glömmer för en natt sina problem. Hur andra myser hemma i soffan med sin familj. Barnen sover, dom passar kanske på att få lite "vuxentid", eller bara slappnar av i varandras sällskap...
Jag vet inte riktigt i vilken av dessa situationer jag helst skulle vilja befinna mig i nu, men inte i den jag själv är i.
Jag undrar: Tänker någon på mig, just i detta nu?
Antagligen inte.
Jag känner mig förvånat förvirrad. Jag trodde jag strävade efter samma sak som de flesta gör, men som sagt, been there, done that, och fast jag hade alla brickor i spelet, så befinner jag mig just nu på ruta 0.
Jag vet inte vad mitt nästa drag blir. Vet inte om jag ska satsa enbart på mig själv, och min dotter. VÅRT liv, eller om jag ska ha målet att få ett liv ihop med någon.
Men för det sistnämnda behöver man Någon som vill leva sitt liv med mig, med oss. För jag är inte helt ensam längre, jag har en liten tjej, som är min lilla kopia, en del av mig, och alla är inte redo för att få "dubbelt upp".
Jag inser att min dotter (såhär får man inte säga) gör mitt liv betydligt svårare.
När man sätts på prov, så är det så mycket knepigare att behöva räkna in någon annan. Jag vet vad jag skulle göra i nuläget, om jag bara hade mig själv att rå om. Men jag har någon annans framtid att se till oxå.
Hon har bokstavligen räddat mig så många gånger, bara genom att finnas till. Vänner och bekantskaper har kommit och gått, men hon finns här, och mitt jobb är för evigt att se till att hon VILL finnas här, men jag vägrar enbart leva för mitt barn. Jag vill leva för mig själv också, och måste jag verkligen behöva vänta tills hon blir vuxen innan jag kan börja rå om mig själv igen?
Nej, det tror jag inte.
Man kan nog få allt, aldrig bli helt tillfreds med livet, för vad skulle man då göra, om man inte hade något längre att sträva efter? Då hamnar man i en bekant situation, hopplös tomhet. "Är det här allt? Blir inte livet roligare än så här?"
Men man kan nog få någon som vill leva det liv man själv strävar efter, någon att sträva tillsammans med. För den dagen min dotter flyger ur boet, då vill jag inte stå där, ensam och betydligt äldre, och DÅ börja leva mitt liv.
Jag vet inte än vad jag vill, jag känner inte mig själv, men jag har fått en ny kontakt med mig själv, och jag har beslutat mig för, att leta framåt. Hitta mig själv, den jag är, och hitta en väg som iaf för ett tag känns rätt.
Nu har jag stigar åt alla möjliga håll och kanter, och jag känner mig på ett sätt tokredo att kasta mig fram på en, men behöver en sista knuff för att våga.
Jag har fortfarande en massa tankar och ord jag vill skriva ner, men ingen orkar läsa så länge, så jag stoppar här, för tillfället. Allt känns lite, lite lättare, och jag ngt lugnare nu när jag fått "ventilera" lite. Några zombies har dött =)
Lugnt
Tjao!
Har ledigt tre dagar, och har inte direkt något inplanterat. Ett litet möte på måndag bara.
Kände första timmen hemma igår kväll att det var skönt, men sen kom rastlösheten över mig.
Jag behöver ha saker inplanterade, eller iaf möjligheten att kunna spontangöra något.
Nu ligger jag i soffan, nyss hemma från gymmet. Utan gymmet skulle jag bli tokig, speciellt under mina omständigheter jag lever nu. Mycket har förändrats för mig, men det är bra. Jag känner att jag har fått en "utrensning" bland folk i mitt liv. Jag har bara kvar dom som verkligen är något att ha.
Visst, lite ensammare, men mycket ärligare.
Det var skönt på gymmet idag, jag hade energi att göra det jag ville plus lite till.
Saga var troget med, fast hon pysslar med sitt. Älskade unge, måste vara den bästa och enklaste på denna jord. Vad har jag gjort för att förtjäna henne? Hehe.
2013-01-10
God Morgon.
Sitter vid köksbordet med kaffekopp nr 2, och funderar på hur jag ska lägga upp dagen tills jag måste åka till jobbet vid ett. Träning står på schemat iaf, och sen har jag inte kommit så mycket längre, hehe.
Nu önskar jag mig verkligen bar mark, så jag kan börja varva löpbandet med skogen. Älskar att springa i skogen. Det blir så mycket mera lek då, och mera tanke/fotarbete. Att bara springa fram på en grusväg är ungefär lika tråkigt som löpbandet, men slingrande stigar med stenar och rötter är kul!
Ska fylla på klädförådet nu till våren oxå, med lite bra träningskläder. Någon som har ett bra tips på lite billigare men fortfarande bra kläder?
Knatar man in på en sportaffär är priserna (enligt mig) sjuka! Jag är för snål för att lägga 5-600 spänn på ett par tights. En riktigt bra löparjacka som andas ska jag definitivt införskaffa. Det är alltid svårt att klä sig på våren och hösten när man vet att man ska ut och svettas.
Så alla tips på bra affärer och / eller hemsidor är tacksamt välkommna =)
En bra dag önskar jag er alla så länge, så hörs vi snart igen!
C ya
Back To Reality
Mina senaste 5 dagar har varit jätte fina, och ju närmre t-sjö jag närmade mig idag, ju längre ifrån kände jag mig. Det här är inte "hemma", fast det har varit det i närmare 12 år.
Jag anlände till Söderhamn i fredags kväll. Då vart jag uppmött av Kenny, och vi traskade direkt hem till hans mammas hus. Kvällen vart lugn, jag var trött efter att ha gått upp tidigt och vi ville bara få va, i lugn o ro.
Tidigt lördag morgon steg vi upp, med hans mamma och Ulf, och åkte till Bollnäs, där vi tillsammans med hans systrar + män, Patrick och mamma&Ulf flyttade ur en lägenhet och i en annan.
Det vart 3 vändor med en skapligt stor lastbil, mycket bärande och konkande och spring upp och ner för trappor, men det var mysigt och kul =)
På kvällen bylsade vi på oss och gick till P för ett parti poker och drack öl, och sen gav vi oss tre ut i skogen, lassade med korv och öl, och spenderade ca 6 timmar med knatande och rumlande, massa skratt och korvgrillning vid ett stort tjärn mitt ute i, ja, typ ingenstans i en bäcksvart skog.
Haha, en knäpp idé som vart en helknasig natt, men jag hade inte bytt bort den mot vilket dansgolv som helst.
Full med blåmärken är jag, för jag smällde i backen ett par ggr, men killarna fick landa mjukt iaf, eftersom jag hamnade underst, hehe :-P
Söndagen vart slapp på dagen. Tacos hemma med mamma&Ulf och gymmet på kvällen. Jag höll mig på löpbandet och sedan lite magövningar. Fick bra rump och rygg-tips av Kenny, och kollade på grabbarna som tränade nått jag knappt kan uttala, typ jujutsy (lr nått) :P
Måndag var den slöaste dagen jag någonsin vart med om, tror jag. En promenad ner på stan för lite cafémys, köpte på oss ost&kex och lite vin, och sen hem och slog på en film, tog en sen kvällspromenad och sen en film till.
Det har varit riktiga semesterdagar för mig, men vi har ändå varit riktigt aktiva. Hälften av tiden iaf ;)
Idag gick vi upp i tid och åkte till Gävle med Olle. Strosa på stan, tog en kaffe på george, åt lunch på någon taco-bar, och sen fick jag ge mig och ta tåget vidare mot Uppsala och sen hem.
Det var underbart att få hämta hem min lilla Groda, och nu ligger hon tryggt nerbäddad i min säng, där jag strax ska göra henne sällskap, för kl ringer 5 i morgon. Jobb mellan 7 och 16.
Jag har nog inte riktigt greppat "verkligheten" än, för när jag försvinner härifrån i några dagar, så släpper jag verkligen allt! All kontroll, allt planerande, oro och tänk på vardagliga ting som jobb, mat, tvätt. jag bara åker iväg och är... och det har varit fantastiskt.
Ett litet hej
Hejsan.
Idag är min sista dag här i Söderhamn. I morgon åker jag hem.
Jag har haft det så tokigt och mysigt och återigen känner jag samma känsla som sist,
Att jag saknar min lilla groda väldigt mycket, och samtidigt vet jag att jag i morgonkväll och på obestämd tid kommer sakna Kenny.
Glädje och sorg i ett virrvarr.
Vi har iaf hunnit med en hel del, men det kan jag berätta sen. Nu ska jag dricka kaaafffeee, sen duscha och sen hoppa på min fina som sover ;-)
Ville mest visa att jag lever och säga hej. C ya!
Dagsläget- 3 Januari 2013
Hej på er!
Jag har kommit igång bra med träningen igen, och det känns urskönt! Det gick snabbare än väntat att komma in i den "självklara-gym-tiden" varje dag, eller iaf varje dag jag hinner, men jag ser oftast till att hinna =)
Jobbandet går, segt, inte allt för mycket som trillar in nu, och det är lite småstressande, men ska försöka komma in på en utbildning i Uppsala igen, så det blir lite mer lån från csn, men då överlever jag iaf.
För övrigt så är det min födelsedag idag, 27 vuxna år blir jag, och jag känner mig inte så "gammal", men jag slutade åldras vid 20, så det är väl inte så konstigt då :P hehe.
Kenny, Patrick och hans bror sponsrar med en resa upp till Söderhamn i helgen, och där ska jag bara gosa, mysa och gosa, och det var den bästa presenten jag kunnat få, för jag saknar dom allihopa, och specielt "min" pojke. Ett jätte tack till dom allihopa!!
Idag ska jag först fika med Josse och Gabbe som kommer hit när som helst, och sen ska jag till gymmet. Löpband och ben/rumpa gäller idag, och sen ska jag packa lite och ta det lugnt.
Livet känns ganska underligt just nu, jag har liksom ingen direkt koll på saker o ting, och det är en känsla jag aldrig kunnat stå ut med förr. Jag är lite av ett kontrollfreak, över de större frågorna i livet, men nu är jag helt nollställd. Och det är lugnt. Jag har börjat vänja mig vid att leva vecka för vecka, dag för dag. På nått vis överlever man, men pengar underlättar ju livet en hel del, och dom står mest i fokus nu.
Något jag är trött på är just osäkerheten med ekonomin, men det ska lösa sig =) Jag har senaste tiden haft mycket annat i huvudet, som inte har handlat om överlevnad, inte fysisk iaf, men dax att försöka prioritera mat i kylskåpet igen, hehe, nä riktigt så illa är det inte.
Men nu ska jag sluta pladdra!
Ha en fin dag allahoppa!!!
Naiv?
Dom få som känner mig påstår att jag är naiv. Jag påstår att jag är vaksam, men ibland, vid närmare eftertanke, kan dom ha rätt.
Jag kommer på mig själv med att tro saker. Tro att jag är speciell för någon. Tro att jag för just den är "något utöver det vanliga", men med några tillbakablickar, och lite rotande i det förflutna, så är jag precis lika speciell nu, som någon annan var innan mig. Och då hamnar jag på jorden igen.
Detta gäller det mesta i mitt liv, arbets-, vänskaps- och kärleksrelationer.
För en liten stund, kan jag tro att jag gjort ett alldeles speciellt intryck, tro att jag gjort något liiiite bättre.
Men det har alltid varit någon där innan. Man är så bra, fin, säker, proffsig, älskad som man känner sig. Folk som lyckas bibehålla den känslan genom allt dom gör, dom är inte högfärdiga, dom är beundransvärda.
Något för mig att jobba på, under 2013 :-)
