Dom få som känner mig påstår att jag är naiv. Jag påstår att jag är vaksam, men ibland, vid närmare eftertanke, kan dom ha rätt.
Jag kommer på mig själv med att tro saker. Tro att jag är speciell för någon. Tro att jag för just den är "något utöver det vanliga", men med några tillbakablickar, och lite rotande i det förflutna, så är jag precis lika speciell nu, som någon annan var innan mig. Och då hamnar jag på jorden igen.

Detta gäller det mesta i mitt liv, arbets-, vänskaps- och kärleksrelationer.
För en liten stund, kan jag tro att jag gjort ett alldeles speciellt intryck, tro att jag gjort något liiiite bättre.
Men det har alltid varit någon där innan. Man är så bra, fin, säker, proffsig, älskad som man känner sig. Folk som lyckas bibehålla den känslan genom allt dom gör, dom är inte högfärdiga, dom är beundransvärda.

Något för mig att jobba på, under 2013 :-)