I slutet av månaden ska jag börja läsa in lite ströämnen, på distans. Fram till mitten av juli blir det sammanlagt sex ämnen jag läst in.
Inte förens till hösten ska jag läsa till behandlingsassistent, vilket känns som en väg i rätt riktning, yrkesmässigt.
Jag har tröttnat lite på äldrevården, och med tanke på att så många utbildar sig till USK så känns min utbildning bara som en i en stor mängd.
Arbeta lite mer psykologiskt kan nog vara bra för mig. Men det ligger långt fram i tiden.
Nu är jag bara tacksam att jag tagit tag i nånting och ska köra på det.

Nästa steg blir boende, men med tankte på Saga kan jag inte bara planlöst flytta till ett ställe, inse att det inte passade mig och flytta igen.
Vore det bara jag, då skulle jag utan att tveka göra det. För det finns ingenting som hindrar, eller hejdar mig. Jag sörjer ingen och kan lämna allt!
Men det var om läget var annorlunda. Min lilla groda finns här, och det ger mig en utmaning. Visst, inget behöver vara för evigt, bara för en flytt, men det kan vara bra att ha en anledning, mer än att JAG vill röra på mig :-)

Sånt löser sig.
Vi har haft en mysdag iaf, jag och mini me, med ett möte för att fixa alla papper till kurser och CSN, och sen pizza, bad med vin (dock inte ihop. Till skillnad från många så hatar jag att bada ihop med mitt barn. Bad är MITT avslappningsknep) och sen kurat i soffan med en film. I säng i tid ikväll, för i morgon vankas dagislämning, träning och jobb.
Skönt med en fullplanerad dag, faktiskt.

Ibland känns livet omöjligt och hopplöst, och även den starkaste kan fundera över meningen.
Men viktigt att tänka på, speciellt för mig, är att inte glömma dom små stunderna, då man kände hopp och glädje. För dom stunderna är en stor del av den du är, och något gott fick man garanterat ut av dom. Tänk tillbaka, minns.