Vaknade i morse, för inte så länge sen, efter 13 timmars sömn, och kände mig helt energilös. Ville inte kliva upp till den här dagen. Ville bara blunda, föreställa mig en stor, varm rygg att gosa in ansiktet emot, men den fanns inte där.

"Borta bra men hemma bäst"? Nej, inte mycket. Efter flera dagar hemmifrån, borde man inte känna en viss liten tillfredsställelse när man kommer innanför dörren till sitt eget hem? Jag känner ensamhet, och vill helst bara vända, kasta nycklarna och aldrig återvända.

 

Men jag saknar min lilla flicka, ska krama om henne riktigt ordentligt idag, när hon åter blir min i en vecka. Utan henne skulle jag bli tokig. Jag önskar inget hellre än att få vara på en plats, som jag trivs på, och ha henne hos mig. Nu tänker jag ge mig ut på en lång promenad, ut från dessa väggar, men sen måste jag hem och plugga.

Gymmet ska det bli lite senare oxå, behöver det.

Dock har jag sen ett par dagar tillbaka en grym träningsvärk i nedre delen av kroppen, efter att ha skuttat runt hemma hos K och hängt med på hans träningspass. Jätte kul var det. Skulle gärna lära mig mer om träning där man mest använder sin egen kropp som redskap, man tränar nog betydligt större områden på det viset.

Nu ska jag börja ta tag i denna dag, yyeeeyyy!

 

C ya