Det var ett tag sen. Dagarna rullar på och jag har knappt koll på vilken dag det är.
Jag är med K, vi kör vårat race, med fina stunder på caféer, jobb, dåligt med träning för min del pga nått inflammations skit i höftbenen och nu en mega förkylning på det.
Det drar ner både mitt humör och självförtroende, så jag längtar och taggar för träning snart igen.
Min dotter träffar jag, men inte hälften så mycket som jag hade önskat.

Jag trivs med dom stunder jag har allt. Allt som betyder nått för mig. Dom är inte överdrivet ofta, men när dom är, njuter jag.
Jag är iaf otroligt glad och tacksam över att ha funnit någon som ger mig lugn och trygghet, känslomässig. Och glädje och tillfredsställelse.

Nu jobbar jag på att uppfylla resten av planerna, så jag kan börja spinna på nya, roliga idéer. Jag har så mycket jag vill göra och uppnå, och nog får man offra en del för sina drömmar, men jag tror och hoppas det är värt det.