Love, kärlek.... Något som både är underbart och som komplicerar ens liv och tillvaro.

Jag har två stora kärlekar i mitt liv, helt olika varandra och med helt olika behov. Mitt problem är att jag vill ha allt och omge mig med dom båda 24/7, men det fungerar inte så.

Min lilla flicka, min underbara fina Saga, saknar mig. Saknar OSS! Hennes och mitt liv som det var, men jag har vart med huvudet uppe bland molnen och bara varit överlycklig när jag har henne här hos mig, och jag får vara med min flicka och fantastiska pojkvän samtidigt.

Jag älskar dem båda gränslöst mycket. Men K är MIN lycka, MIN kärlek och han har kommit in i hennes liv ofrivilligt, och det är ömsesidigt för dem båda.

 

Hon tycker jätte mycket om honom, han är knäpp, busig och rolig med henne, och det värmer mig att se dom tillsammans.

Men det kan vara så, att jag glömmer bort mitt i all lycka, att det faktiskt är jag som kopplar ihop dom.

Ingen av dem har bett om att få in den andre i sitt liv.

Jag vill göra det bästa för oss alla tre, men har nog hittills mest gjort det bästa för mig själv.

Jag ska börja göra det bästa för alla.