Alltid samma lite halvtoma känsla efter en helg Saga har vart här. Min mamma (som alltid är snäll och agerar taxi) kom och hämtade henne igår. När hon inte kan köra längre så kommer det bli en lång dag bara för att sitta och åka komunalt till Tärnsjö och lämna Saga, och sen hem igen.

 

Det tar alltid några dagar innan den värsta saknaden har lagt sig, men nu känner jag den extra starkt. Kanske är det för att det är jultider? Kanske för att hon är den enda med samma glädje och myskänslor som jag har inför den tiden?

Mitt julpynt är ovanligt torftigt i år. Min pappa slog alltid på stort inför jul. Han stängde sin bilverkstad i Täby och ägnade flera dagar innan jul åt att laga mat. Han älskade att laga mat, och var den bästa kock jag känt =)

Jag har nog alltid i alla år efter att han gick bort försökt uppehålla samma känsla och julstämning i mitt hem, men inte förens Saga kom oc vart lite äldre, har någon verkligen Uppskattat det! Precis som jag uppskattade pappas ansträngningar.

Jo, jag saknar henne. Kommer sakna henne varje advent då ett till ljus ska tändas. Ibland förställer jag mig hur det skulle vara om pappa levde... Han, jag och Saga rullar köttbullar, lyssnar på julmusik och har den där riktigt varma, julmysiga stämningen som egentligen bara han kunde få till.

Nu, när jag inte har Saga hos mig, är det svårt att känna samma glädje. Visst skulle hon uppskatta en gran här hemma, men hur många dagar hinner hon se den? 6?

Min familj är inte stor, men jag skulle vilja ha den samlad lite oftare. Mamma och Håkan, Saga, Kenny. 

Jag känner ingen stress över jul, som många nu för tiden förknippar den med, jag har alltid kännt glädje, de senaste åren med lite mer ansträngning dock.

Jag behöver min dotter tror jag, för att komma så nära "pappas" jul jag kan.