En helt annan sak jag brukar fundera på när jag tittar på folk (jag tycker om att studera människor) är vilka som har ett "djup" i sig, och vilka som bara lever, bara är, utan några vidare djupa tankar och funderingar. Jag vet inte om jag avundas dessa personer. Visst, tänkaren, grubblaren och funderaren lider säkerligen av lite mer depression och ställer oftare "livs"frågor.

Men ändå, det finns en gräns för hur grubblig man bör vara, men jag föredrar ändå att vara och vara med den personen. 

Jag tror ofta en människa behöver en tragedi i sitt liv för att hitta den djupa delen i sig. Och på gott och ont, är det många som inte har haft det, än. 

"På dödsbädden bejakar man livet". En del bejakar det mycket tidigare, och jag tror det är dom som kan säga att dom haft ett rikt liv. 

För övrigt kan jag bara säga att helgen har varit väldigt bra och skön för mig, eller oss. Vi har inte gjort något storslaget utan fikat, pratat, vart länge på gymmet och gosat :-) En sån helg man inte vill ska ta slut helt enkelt <3