Det kan handla om att avvika från våra bekväma rutiner och offra lite tid för att hjälpa någon annan, eller låna ut lite av våra dyrbara pengar. 

Människan är också feg och konflikträdd. Vi stryker runt problem och jobbiga möten som skrämda katter. Men VARFÖR låter vi oss skrämmas? Vad är vi rädda för?

På gymmet till exempel. Att någon ska vara större, starkare, snabbare eller smidigare? 

Någon är ALLTID bättre, men någon är också alltid sämre.

Eller är det chefen som skrämmer? Tänk då till varför. Är det för att dom har en högre position än dig, och vad gör dom till läskigare varelser? Tänk dig att chefen kallar in dig på sitt kontor, automatiskt blir man lite nervös, iaf jag. Men det är fortfarande en person, med sina rädslor och brister, och dom har också en högre chef. 

Jag tror vi måste lära oss att verkligen förstå begreppet "leva i nuet" eller "size the Day". Ta det lugnare, inte oroa oss så mycket, speciellt inte för det som ligger där framme. Om man går i ständig oro för domedagen, är inte själva livet till någon nytta, då kan man lika gärna förkorta lidandet. 

Ta en dag i taget. Skräms inte av den mäktigare eller starkare. Glöm det som ligger där framme, du är inte där än. 

Don't worry, be happy :-)