Nyligen har jag gått i stress och gnäll om att det inte kommer in några jobb till mig, nu har det vänt och blivit så att jag hade fått MASSOR av jobb på ett kvinnobende där jag vikarierat några månader, plus att jag vart erbjuden en tillsvidare tjänst i Knivsta komun, där jag lever och bor med min kille varannan vecka. Jag tackade själövklar ja till den tjänsten, men det innebar att jag i morse efter mitt nattpass på kvinnoboendet fick avsäga mig jätte många nattpass där under sommaren.

 

Det kändes sorgligt, för jag trivs så bra där, och tjänar ju mer på nätter, men det andra jobbet är väldigt mysigt och det är bestående. Då är det som personlig assistent åt en härlig kvinna (och hennes hund), och det är endast dagpass, vilket jag tror passar mig bättre då jag har sååå svårt att ta igen sömn efter en vaken  natt.

Livet tycks äntligen rulla åt rätt håll, vågar man tänka så????