Det är inte ofta jag skriver här, bara om jag känner att jag har tankar jag kommer explodera om jag inte får skriva ner, och på något vis har blogger ersatt dagboken, när det inte handlar om allt för privata ting.

Jag hamnade i en nostalgitripp ikväll, och började kolla upp personer från förr, som på det ena eller andra viset har funnits i mitt liv, och jag kan se en gemensam nämnare på speciellt alla manliga bekanta: Dom har blivit feta! Varenda en, nästan. 

Vad händer? Blir man vuxen å fet? Jag började funder på personer som gått åt andra hållet, skapat sig en bättre kropp med bättre förutsättningar att leva länge å väl, just i sittande stund kommer jag inte på någon, inte som jag har känt iaf.

 

Nu menar jag personer som jag kände för runt 10 år sen och mer, som jag inte på något vis har kontakt med idag. Ibland kommer jag in i ett riktigt snokar mood. Då vill jag kolla up ALLA jag kan komma på. Jag menar verkligen alla! Det blir som en maní. 

Kollar även upp personer ibland som jag avskyr, som jag önskar längre ner än helvetet (dom är få, det kan jag lova) och ett hat växer i mig så starkt att jag kan sitta och fundera ut alla tänkbara sätt att få sabba deras liv på nått sätt, så som dom har sabbat för mig.

 

Men det här är omogna och barnsliga tankar, och jag gör aldrig slag i saken. Jag är inte den som skapar drama och drar igång strider. Jag är den som avslutar ;) hehe. 

Jag tror nog flera sitter som mig ibland, med datorn framför sig och försöker komma på alla möjliga sidor för att snoka reda på så mycket som möjligt om en person. oftast är det av ren nyfikenhet och inte alls med mordiska tankar i sinner, bara så ni vet. Jag är hemskt nyfiken av mig. inte på skvaller, det tar jag med en nypa salt. jag vill hellre sitta och analysera och bara titta.

 

Därför gillar jag att sitta på t.ex centralstationen, bara för att kunna titta på alla olika personer som drar förbi. Göra den där första och enda "bedömningen", som allt som oftast aldrig stämmer om man väl lär känna en person.

 

När Kenny började sitt nya jobb, bad jag honom ge mig en bedömning på ett visst antal personer. Helt enkelt vad han tyckte om dom och hur han uppfattade dom efter bara en dag. En vecka senare fick han ge en ny bedömning av samma personer. Det var kul =) Det hade ändrats en hel del. 

Man ska aldrig stå fast vid sin första uppfattning om en person, man ska alltid ge dom en chans, ibland två. Tänk vad många trevliga vännskaper man kan ha missat, bara för att man vid första ögonkastet anser att "vi är helt olika".

 

Något att tänka på. Var inte en bitch direkt, ge det lite tid, så kanske du slipper vässa taggarna =)